What what? Tillbaka? Jag vet faktiskt inte riktigt själv. Jag har inte alls varit sugen på att skriva due to andra typer av skrivjobb. Men nu sitter jag här. Skrivandes.

Och det känns faktiskt riktigt bra. Som att cykla. Det kan man ju. Eller skriva kanske.

Vet däremot inte alls vad jag ska skriva om. Hade tänkt köra en kort grej om ett badhus från mitt uppväxt - where trauma occurs. Vi tar den någon annan dag.

Ska kanske nämnas att jag är gräsänkling i drygt en vecka. Då ser man till att sysselsätta sig. Det här är de facto det direkta resultatet av.. ja, gränsänklingsskapet.

Oh Salem, inte utan kondom..

Låten Roxy med Salem Al Fakir kan mycket väl handla om en sommar då Salem fick med sig lite flugor i el trumpeto efter, vad jag antar var lite grouping med kvinnor som också fyller Globen på Ladies Night.

Det är en mycket ful text, Salem. Första versen:

I feel a burning sensation - in the regions below

It's a strange situation - when I let it all go

They told me Time is the healer - though it's painfull and slow

But like a true whealer dealer - I put on another show

Och sen refrängen "Roxy is the one who gave it to me".

Att träffa Donny

Mitt bland tufsiga håruppsättningar på unga tjejer från Södermalm, stod han. En riktig rese. Hade jag inte lagt märke till honom p.g.a. att jag kände igen honom, hade jag alldeles säkert tittat upp mot honom, och funderat över hur långt ifrån ett äkta cirkusvärde han var i längd - det kan inte vara sjukt långt bort nämligen. Vilken lång han är.

Själv uttryckte han det "..never meet your heroes" angående att träffa sina läsare. Extremt distanslöst, extremt roligt förstås.

Jag blev återigen påmind om att bloggen legat nere. Jag måste ha varit otroligt taggad på att skriva något, för det jag publicerade i natt när jag kom hem, är förmodligen det mest bajsnödiga jag någonsin har fått ur mig. Så jag väljer att ta bort inlägget och copypasta in utvalda delar till detta inlägg.

"Jag önskar alla ett stort lycka till. Främst mig själv som skall begrunda 1800-talets åtsnörpta leverne"

" en enkel bit mat för katten, husmusen eller kokerska, eller den som du står för oförrätterna"

"Jag vågar inte längre skylla de enklaste av saker på mina vänner"

"Inget krav alls på att vara folkkär eller demokratisk här. Snarare tvärtom, jag bara önskar att alla följer sig själva."

Min absoluta favorit är denna: "Framför oss spottar tjugohundratalet en skock otacksamma människor framför sig."

Jag fattar verkligen inte vad jag vill ta vägen med det här. Det spretar lite, kan man säga.
Jag skämdes verkligen när jag såg texten. Jag skäms lite nu för att jag censurerade bort det. Men det var nog bäst för alla.

Jag tänkte börja på någon text om att gå på toaletten på jobbet. Det hade blivit för långt, jag slutar nämligen om två minuter. Att sitta kvar här är inget vits.

Snart helg. En minut kvar. Ingen direkt plan än. Ingen svarar på mina SMS. Det här är min sista kanal till kompisarna, jag ska kolla på fotboll 13.45 imorgon. Kom förbi med en eller två öl vettja.

Spädbarn skjuter ut sig?

Allt går ner i åldrarna: Droger, sex, våld och nu - skidskytte. Ljus i tunneln eller brist på förskoleplatser?

Bild saxad från expressen.se.

Lägesrapport vecka 7

Magen jobbar fortfarande på. Det är svårt att bota en magsjuka tydligen. En väldigt utdragen process, är det.

Landskamp ikväll, Österrike-Sverige. Förmodligen kommer två Elm-bröder att spela. Alltså ett nytt brödrapar i blågult. Sist var det väl Bjärred och Sidled.

Tillägg: Att Rasmus (t.h.) ser så pass obehaglig ut att hans storebror Viktor (t.v.) framstår mer som en international superstar än han borde göra.

Har även samlat ihop ett gäng riktigt bra SMS från Chrissius. Tänkte damma av några riktigt gamla också, någon form av topp tio kanske.

Såg förövrigt tanten med det enorma födelsemärket i ansiktet igår, vid kassan i matbutiken. "There goes dinner" tänkte jag. Fast jag åt senare på kvällen ändå.

Chic Chris strikes again

11.52 på P3: Nördglasögonen dödförklaras som trend.

Tack Chrisson för att du gjorde dig av med mitt eget par nördbrillor fyra veckor innan de försvann från trendkartan. En omedveten och ytterst onykter handling av den allvetande trendmogulen Chris.

Jag ser det som att du inte ville såra mina känslor med meningen "Glasögonens tid är svunnen, varför klamrar du dig fast i dåtid?".
Istället lät du dina handlingar tala. Som den störste av profeter.

SL och deras hundar

En uppspelt stor svart hund lät sin svans piska mot mitt högra ben hela vägen från Midsommarkransen till Slussen på tunnelbanan imorse. Glömde även pengar till den smörgås jag brukar inhandla på vägen från Odenplan till mitt kontor. Hungrig och irriterad, alltså.

Det var nog SLs sätt att bestraffa mig då jag inte betalade för resan. Det lyckades. Jag är på dåligt humör.

Att leva med sin kropp

Herregud, jag trodde att jag skrev nyligen. Men så är det ju inte. Har varit upptagen med semester och magsjuka, dock inte samtidigt. Resultatet av de två händelserna är att jag har en något mer hälsosam hudton och är sex kilo lättare. Ytterligare en effekt är att jag är ordinerad kokt mat.

Magsjuka är den minst glamorösa sjukdomen man kan dra på sig. Det går inte att sköta sin magsjuka snyggt. Du kan låsa in dig, men inte sköta den snyggare för det. You can't outrun magsjuka. Magsjukan sväljer dig helt. Den tömmer dig fullständigt. Det finns ingen manlighet kvar i en magsjuk mans lemlästade kropp. Man förnedras av sin egen självbild. All värdighet lämnar en. Tillsammans med orken, sömnen och inkomsten.

Kokt mat. Grått, svampigt och osexigt. Jag säger det bara, förjävligt.

Att jag tycker väldigt lite om kokt mat har gjort att jag har valt bort det. Jag äter hellre köttfärssås och kött. Vilket i sin tur har gjort att min mage inte är helt återställd. Jag vet att jag aldrig kommer få medalj i att ta hand om min kropp. Däremot funderar jag på om jag ska ge min kropp en tapperhets-, uthållighets- eller för-lång-och-trogen-tjänst-medalj. Min kropp får ständigt får stå ut med mina självspäkningar mot gjutjärnsbänkar och glasdörrar under alkoholens oberäkneliga rus.

Och magsjukan, den går lyckligtvis tillsammans med GMT+1 mot ljusare tider.

I'm okay, but it's not allright

Har precis fått tillbaka min dator från min käre far. Han lånade den under en veckas tid, fast har enligt hans fru "bara använt den en gång". Hans egen dator har nämligen "gått sönder" och det skulle tydligen "inte vara några större problem, Xxxxx ska bara formatera om den, så är allt som vanligt". Minus allt som fanns på hårddisken, förstås. Men jag har inte haft hjärta att berätta det för honom. Det får IT-mästaren Xxxxx göra.

Min egna lilla ledighet som varade från 31:a december förra året till 8:e januari detta år, försvann. Helt spårlöst. Vet faktiskt inte alls vad som blev av den. Visserligen var jag ute en eller två gånger på krogen. Jag lyckades med konststycket att bli utslängd från samma uteställe inte mindre än tre gånger samma kväll. Inte nog med att det är beundransvärt, det är även ett solklart personbästa. Dock inget jag eftersträvar att överträffa här under det fantastiska året 2009.

Lite nya notiser från min trappuppgång kanske? Jo, absolut. Mötte min hyresvärd med sällskap, fullständigt ape straight, i porten. På juldagen. Klockan 16.50. O ja, i min förort verkar det nämligen vara en synd att nyktra till innan sista dagen på sin ledighet. Om ens det, vill säga.

Det borde även förklara varför jag fann ytterligare en skitfull granne utanför min dörr en vardagkväll förra veckan. Men denne man lyckades inte få ur sig mer än ett par enstaviga ord (till skillnad från hyresvärden som önskade "god forstning" och "gott år"). Den här mannen känner jag inte alls igen, vilket gjorde allt mycket mer otäckt, eller hur det nu kändes. Han andades mest ljudligt genom näsan som svar på mina frågor. Som ett kort norrländskt jakande, fast genom näsan. Det var förstås otroligt svårt att föra en konversation med denna fyllebult. Efter vad som kändes som fem minuter men förmodligen var närmre två, avslutade jag min frågande monolog med "Nu ska jag gå och lägga mig, jag föreslår att även du gör det".

Harig som jag är, stod jag blixtstilla innanför min dörr och kikade ut genom titthålet, utan att andas, för att se Mr Pripps okoordinerat trava ner mot bottenplan.

Sådär. Då återstår bara att tillfriskna från min sjukdom för att allt ska vara på topp. Drog på mig en elakartad influensa mitt under förra veckan. Samma influensa som jag tre veckor innan vaccinerat mig mot.

Här trotsar jag min spruträdsla. Sen kommer den där förtrollade sjukdomen likförbannat och slinker innanför immunförsvaret utan större problem. Otack är världens lön. Jag har i alla fall klarat mig från HIV än så länge. Eller SARS. Jag kommer säkert få SARS any second. Eller mental siamesisk tvilling (oklart hur det fungerar, men it's gonna happen).

Jag kan äta glass i Motala och dra på mig legionella. Eller cykla fram och tillbaka till kiosken i Västergarn, två mil norr om Visby, och komma hem med skörbjugg. Det är så det är när man är innehavare av norra halvklotets sämsta immunförsvar.

Har jag nämnt att jag är oxe? Stjärnteckensmässigt alltså. Kineserna siar om att det är vårt år i år. Så, det är väl bara att snubbla på. Går det här dåligt vet jag inte vad jag gör 2010 eller 2011. Dramatiskt va?

SMS-uppdatering från Chrissius

"Nu har mina grannar spelat reggaeton i tre timmar"

"Hur italienskt vore det inte att gå commando under kritstrecksrandig kostym?"

"Empirisk. Se likheten med Förgripa. Spellwise"

"Är naken. Och ledig"

"Lyssnar på Gareth Gates"

"Too late my man. Nu blir det donken. Du får äta ensam i björngrottan med Selma"

Chrissius vet inte om det än. Jag ska ge ut en liten bok med hans iakttagelser och funderingar. Själv tycker jag att det har ett oerhört högt underhållningsvärde. Det kanske har framgått då jag ofta publicerar hans SMS-trafik.

Inlägget innan krävde tyvärr lite för mycket slutledningsförmåga. Jävligt oskönt gjort av mig faktiskt. Kanske slänger upp ett nytt, lite förbättrat inlägg om samma sak längre fram.

Vi ses snart, gamle man

Rhapsody in Lust?

Robert Wells, eller Robert Welsh som alla 50-talister säger, har gjort en julskiva. Skivan kallar han självupptaget och göteborskt för Jingle Wells. Den kom ut 2003 och jag har helt missat den. Kanske inte helt konstigt. Inte heller bittert. Men jag är glad att jag fann den nu.

Robert "the Perve" Wells har döpt andra spåret på denna skiva till "Jingle my bells". Spår nummer 14 heter "Back Door Santa".

Robert Wells största målgrupp har nog inte tänkt mycket på det här. "Den är så himla klämmig, den här" säger Marianne, 61, och väljer låt nummer två och myser runt i sitt pyntade vardagsrum.

Vill ni köpa Robert Wells maskerade gubbsjuka i CD-format, så finns den här på CDON för endast 59 kronor.