I'm okay, but it's not allright

Har precis fått tillbaka min dator från min käre far. Han lånade den under en veckas tid, fast har enligt hans fru "bara använt den en gång". Hans egen dator har nämligen "gått sönder" och det skulle tydligen "inte vara några större problem, Xxxxx ska bara formatera om den, så är allt som vanligt". Minus allt som fanns på hårddisken, förstås. Men jag har inte haft hjärta att berätta det för honom. Det får IT-mästaren Xxxxx göra.

Min egna lilla ledighet som varade från 31:a december förra året till 8:e januari detta år, försvann. Helt spårlöst. Vet faktiskt inte alls vad som blev av den. Visserligen var jag ute en eller två gånger på krogen. Jag lyckades med konststycket att bli utslängd från samma uteställe inte mindre än tre gånger samma kväll. Inte nog med att det är beundransvärt, det är även ett solklart personbästa. Dock inget jag eftersträvar att överträffa här under det fantastiska året 2009.

Lite nya notiser från min trappuppgång kanske? Jo, absolut. Mötte min hyresvärd med sällskap, fullständigt ape straight, i porten. På juldagen. Klockan 16.50. O ja, i min förort verkar det nämligen vara en synd att nyktra till innan sista dagen på sin ledighet. Om ens det, vill säga.

Det borde även förklara varför jag fann ytterligare en skitfull granne utanför min dörr en vardagkväll förra veckan. Men denne man lyckades inte få ur sig mer än ett par enstaviga ord (till skillnad från hyresvärden som önskade "god forstning" och "gott år"). Den här mannen känner jag inte alls igen, vilket gjorde allt mycket mer otäckt, eller hur det nu kändes. Han andades mest ljudligt genom näsan som svar på mina frågor. Som ett kort norrländskt jakande, fast genom näsan. Det var förstås otroligt svårt att föra en konversation med denna fyllebult. Efter vad som kändes som fem minuter men förmodligen var närmre två, avslutade jag min frågande monolog med "Nu ska jag gå och lägga mig, jag föreslår att även du gör det".

Harig som jag är, stod jag blixtstilla innanför min dörr och kikade ut genom titthålet, utan att andas, för att se Mr Pripps okoordinerat trava ner mot bottenplan.

Sådär. Då återstår bara att tillfriskna från min sjukdom för att allt ska vara på topp. Drog på mig en elakartad influensa mitt under förra veckan. Samma influensa som jag tre veckor innan vaccinerat mig mot.

Här trotsar jag min spruträdsla. Sen kommer den där förtrollade sjukdomen likförbannat och slinker innanför immunförsvaret utan större problem. Otack är världens lön. Jag har i alla fall klarat mig från HIV än så länge. Eller SARS. Jag kommer säkert få SARS any second. Eller mental siamesisk tvilling (oklart hur det fungerar, men it's gonna happen).

Jag kan äta glass i Motala och dra på mig legionella. Eller cykla fram och tillbaka till kiosken i Västergarn, två mil norr om Visby, och komma hem med skörbjugg. Det är så det är när man är innehavare av norra halvklotets sämsta immunförsvar.

Har jag nämnt att jag är oxe? Stjärnteckensmässigt alltså. Kineserna siar om att det är vårt år i år. Så, det är väl bara att snubbla på. Går det här dåligt vet jag inte vad jag gör 2010 eller 2011. Dramatiskt va?

En skön lunk. En tisdag kväll i stillhet. Allt är tyst och bekvämt. Sverige rustar för höst. Tunnelbanan blir försenad.
Jag kokade min inköpta färska pasta. Slängde tomglaset som belägrat stora delar av mitt kök. Ofärgat respektive färgat. Bland alla vin- och ölflaskor fanns en tom olivolja från Zeta. Den åkte i ofärgat. Återvinningsstationen bryr sig inte om ursprunget, bara att det blir rätt sorterat.
Fortsatte den utstakade vägen genom att plocka i ordning mina kläder som spritt sig över lägenheten på något märkligt vis.

Helgens inkomna SMS

Chrissius:
Tänk att rött är både helvetets, kärlekens och tomtens färg. Så vitt skilda...

Mart:
Apkalas, vill hem

Mart:
Torrhöna, kommer du ut?

Chrissius:
Globen är fan stor

Richmond:
Richmond anser att Robain borde ta sig i kragen och börja dansa. Så att Rob och Rich kan leka limbo ikväll.

Både högt och lågt.

SMS-konservation onsdag

Till: Chrisius Clay
Jag drömde att jag och Richmond Blues hängde i natt. Han är skön, den där Richmond.

Till: Robster
Hahaha. Jag möblerar om och väntar på den förtrollade sotaren

Till: Chrisius Clay
Förtrollad är ett ord man hör alldeles för sällan

Till: Robster
Tänkte på det när jag skrev det. Men det finns ju mycket som är förtrollat här i världen

Till: Chrisius Clay
Telefonen, the universe, Tobbe Trollkarl. Och vice versa

Till: Robster
För att inte tala om Johni Exceliology Amin. Lite mindre nytta

Till: Chrisius Clay
Det här blev en utmärkt morgon. Den förtrollade onsdagen

Till: Robster
Haha. Skrattade du på tunnelbanan?

Till: Chrisius Clay
Haha. Jag gjorde det ljudlöst. Jag skämdes nästan.

Fredagsnotiser

• Kom i tid till jobbet
• Nattsömnen stördes inte av grannar i dispyt
• Haft två bra genomförda möten innan lunch
• Tagit två kliv framåt i ett projekt på jobbet
• Har fem timmar kvar till helgen, inklusive lunch
• Börjar tillfriskna

Ergo, jag känner mig som Ron Jeremy på väg till inspelningsplatsen.