Rhapsody in Lust?

Robert Wells, eller Robert Welsh som alla 50-talister säger, har gjort en julskiva. Skivan kallar han självupptaget och göteborskt för Jingle Wells. Den kom ut 2003 och jag har helt missat den. Kanske inte helt konstigt. Inte heller bittert. Men jag är glad att jag fann den nu.

Robert "the Perve" Wells har döpt andra spåret på denna skiva till "Jingle my bells". Spår nummer 14 heter "Back Door Santa".

Robert Wells största målgrupp har nog inte tänkt mycket på det här. "Den är så himla klämmig, den här" säger Marianne, 61, och väljer låt nummer två och myser runt i sitt pyntade vardagsrum.

Vill ni köpa Robert Wells maskerade gubbsjuka i CD-format, så finns den här på CDON för endast 59 kronor.

Barack in da house

Jag har ingenting emot Obama. Har blivit två inlägg om honom på senaste. Mest en slump.

Så här går det, gott folk. Allt i denna värld blir MTV:fierat.

Helgens SMS från Chrissius II

Torsdag 6:e november 16.51:
Skeet skeet

Torsdag 6:e november 18.42:
Japp. Sover i S säng. Full rulle. Jag är så sliten

Torsdag 6:e november 22.08:
Come on get ready world im coming now and im planning to stay Cause im the queen of love, your passenger and I wont go away

Lördag 8:e november 16.41:
You sexy baby you drive me crazy

Lördag 8:e november 23.50:
Hey ya Hey ya

Söndag 9:e november 15.13:
Hur äcklig är jättesalamandern på en skala? En två meter lång klump med känselvårtor

Idag är jag pubertal igen. Check it out.

Korståg i österled?

Det här är så roligt. Jag orkar inte ens förklara.

Presschefen Dan Panas verkar godhjärtad.

Russell Brand

Jag har tjatat sönder varenda människa jag träffat om filmen Forgetting Sarah Marshall. Den är verkligen sevärd. Alla karaktärer fyller ett syfte. I filmen spelar Russell Brand karaktären Aldous Snow, Sara Marshalls nya pojkvän - och han gör det helt fantastiskt. Han fångade mitt hjärta efter två meningar. He (almost) had me at hello.

Russell Brand är överallt just nu. Till exempel så såg jag honom på Jay Leno. Ja, han är tamefan överallt. Tro mig, han kommer verkligen slå ordentligt nu i höst. Newsflash: Russell Brand har köpt en dubbel macchiato tillsammans med Mary-Kate Olsen - eller nåt i den stilen.
För att återgå till kärnämnet, så har ni här ett av spåren till filmens soundtrack. Och det är just Russell Brand som sjunger i bandet Infant Sorrow (som i filmen förövrigt har ett gäng groupies som kallas the Sorrow Suckers).

Texten är så vulgär att Kristian Antilla vill censurera den.

SMS-konservation onsdag

Till: Chrisius Clay
Jag drömde att jag och Richmond Blues hängde i natt. Han är skön, den där Richmond.

Till: Robster
Hahaha. Jag möblerar om och väntar på den förtrollade sotaren

Till: Chrisius Clay
Förtrollad är ett ord man hör alldeles för sällan

Till: Robster
Tänkte på det när jag skrev det. Men det finns ju mycket som är förtrollat här i världen

Till: Chrisius Clay
Telefonen, the universe, Tobbe Trollkarl. Och vice versa

Till: Robster
För att inte tala om Johni Exceliology Amin. Lite mindre nytta

Till: Chrisius Clay
Det här blev en utmärkt morgon. Den förtrollade onsdagen

Till: Robster
Haha. Skrattade du på tunnelbanan?

Till: Chrisius Clay
Haha. Jag gjorde det ljudlöst. Jag skämdes nästan.

Söndag är väl ett jävla påfund

Jag har fortfarande slem i luftvägarna som jag hostar upp i tid och otid.

Jag är bakfull like jesus. Jag blev bjuden på all dricka igårkväll. Känner att jag ligger i skuld till Orf och Johni Amin. Jag citerar Ricky Bobby från filmen Talladega Nights, I felt like I was on a spaceship.

Jag var apatisk mellan klockan 11 och 13. Staropramen-andedräkt och rödsprängda ögon.

Åt middag hos mamma. En riktigt old fashion-middag blev det. Trevligt var det också. Jag tackade nej till ölen. Det fanns apotekarnes päroncider åt mig.

Jag knyter näven denna söndagkväll, och önskar hårt att nästa vecka ska bli bra. Det är en stor vecka, om ni inte redan visste det.

Han är svår den där

Jag drömde om Claes de Faire i natt. Vi var bra kompisar. Han hade vita hornbågade glasögon i hårdplast, något som faktiskt passar på Claes. Vi var ute och rodde en eka med plats för fyra.
Jag hade en vit stickad tröja, kanske var den i irländsk klan-utförande? Vi pratade inte särskilt mycket, utan turades om att ro den krängande båten fram genom sundet. Folk i andra båtar tog upp nät med en del fisk i.
Claes nämner något med hans fru, och jag frågar hur han menade. Han svarar "när du väl hör näktergalen spela, bejaka det".

Jag vet inte vilken bild av Claes jag har lyckats pränta in. Hur ska jag tolka den lummigt svävande meningen? Det har tagit mig två koppar kaffe och en snabbdusch att smälta drömmen i övrigt. Kaffet smakade precis som mörkrosten brukar. Duschen kändes renande, på ett platoniskt sätt. Som om jag genomled någon botgöring. Jag kanske bara hade för kallt vatten.

Jag antar att han menar lev i nuet, det utnötta carpe diem. Om livet ger dig äpplen, ät dem. Claes de Faire, mina drömmars ledsagare. Min herde i den oundvikliga sömnens värld.

Abstinensen efter snus får mig att ge mig ut i den kvava augustiluften. En äldre man står och rättar till sina byxor med en pappkasse från konsum i andra handen. Ett lugn vilar över den ännu gröna förorten. Ett par står i tyst samförstånd och röker på sin balkong. Två uppspelta 30+ skojar om en gemensam kompis - eller ovän - medan golfbagarna läggs in i bakluckan.

Tjejen på Statoil är tvungen att fråga mig två gånger innan jag uppfattar vad hon säger. Jag vill inte ha något kvitto. Hon önskar mig en fortsatt trevlig helg, och jag önskar henne detsamma. Visst, det här kommer bli en trevlig helg.

Jag, tillsammans med snuset och Claes de Faire.

Hoatzin - Fågeln med komage

Den här fågeln är nästan lika roliga som ordet näverlur.Hörrö Darwin, hur gick det här till?