Att träffa Donny

Mitt bland tufsiga håruppsättningar på unga tjejer från Södermalm, stod han. En riktig rese. Hade jag inte lagt märke till honom p.g.a. att jag kände igen honom, hade jag alldeles säkert tittat upp mot honom, och funderat över hur långt ifrån ett äkta cirkusvärde han var i längd - det kan inte vara sjukt långt bort nämligen. Vilken lång han är.

Själv uttryckte han det "..never meet your heroes" angående att träffa sina läsare. Extremt distanslöst, extremt roligt förstås.

Jag blev återigen påmind om att bloggen legat nere. Jag måste ha varit otroligt taggad på att skriva något, för det jag publicerade i natt när jag kom hem, är förmodligen det mest bajsnödiga jag någonsin har fått ur mig. Så jag väljer att ta bort inlägget och copypasta in utvalda delar till detta inlägg.

"Jag önskar alla ett stort lycka till. Främst mig själv som skall begrunda 1800-talets åtsnörpta leverne"

" en enkel bit mat för katten, husmusen eller kokerska, eller den som du står för oförrätterna"

"Jag vågar inte längre skylla de enklaste av saker på mina vänner"

"Inget krav alls på att vara folkkär eller demokratisk här. Snarare tvärtom, jag bara önskar att alla följer sig själva."

Min absoluta favorit är denna: "Framför oss spottar tjugohundratalet en skock otacksamma människor framför sig."

Jag fattar verkligen inte vad jag vill ta vägen med det här. Det spretar lite, kan man säga.
Jag skämdes verkligen när jag såg texten. Jag skäms lite nu för att jag censurerade bort det. Men det var nog bäst för alla.