Att leva med sin kropp

Herregud, jag trodde att jag skrev nyligen. Men så är det ju inte. Har varit upptagen med semester och magsjuka, dock inte samtidigt. Resultatet av de två händelserna är att jag har en något mer hälsosam hudton och är sex kilo lättare. Ytterligare en effekt är att jag är ordinerad kokt mat.

Magsjuka är den minst glamorösa sjukdomen man kan dra på sig. Det går inte att sköta sin magsjuka snyggt. Du kan låsa in dig, men inte sköta den snyggare för det. You can't outrun magsjuka. Magsjukan sväljer dig helt. Den tömmer dig fullständigt. Det finns ingen manlighet kvar i en magsjuk mans lemlästade kropp. Man förnedras av sin egen självbild. All värdighet lämnar en. Tillsammans med orken, sömnen och inkomsten.

Kokt mat. Grått, svampigt och osexigt. Jag säger det bara, förjävligt.

Att jag tycker väldigt lite om kokt mat har gjort att jag har valt bort det. Jag äter hellre köttfärssås och kött. Vilket i sin tur har gjort att min mage inte är helt återställd. Jag vet att jag aldrig kommer få medalj i att ta hand om min kropp. Däremot funderar jag på om jag ska ge min kropp en tapperhets-, uthållighets- eller för-lång-och-trogen-tjänst-medalj. Min kropp får ständigt får stå ut med mina självspäkningar mot gjutjärnsbänkar och glasdörrar under alkoholens oberäkneliga rus.

Och magsjukan, den går lyckligtvis tillsammans med GMT+1 mot ljusare tider.