Igår var jag på en födelsedagsgrej. Mycket folk som inte känner varann resulterar lätt i stela och platta konversationer. Själv är jag inte bättre, å nej, jag pratar om vart man bor och hur man jobbar precis som alla andra. Men för att öppna upp dialog, kasta sig in i mer spännande ämnen och prata om mer köttsliga ting, krävs en icebreaker. Så långt är alla med hoppas jag.

En gammal favorit är använda icebreakern - Icebreakers. Vad är en bra? Vilken funkade inte alls? Den kan lämpa sig när sällskapet kräver hövlighet.

En som inte går så bra, men som det blir ett jävla liv av:
-Vilken är din favoritbarnporrskådis?
Jag har till och med fått ett burop, alltså ett riktigt burop, när jag drog den en gång.

Sen har jag den med blodtrycksmätaren på min äldsta kollega. Men den är på tok för lång för att återges. Den funkar i tre fall av fyra.

Men min absoluta trumficebreaker är, föga oväntat, historien om kvällen med världens åttonde snyggaste tjej. När jag väl har nått slutet av historien haglar frågorna.
Alla tjejer undarar hur det är fastställt att just hon är världens åttonde snyggaste tjej, "det är ju helt sjukt subjektivt". Jag svarar oftast att hon inte är så snygg nu, och har lagt sig till med ett par videokilon, och tjejerna blir nöjda igen. Killar frågar mer om hur jag inte lyckades "ta det hela vägen", det var ju "öppet mål".
Åsikterna haglar från höger och vänster, alla har något att säga om världens åttonde snyggaste tjej. Jag menar, vem har inte det?

Själv försöker jag återge historien med flackande blick, osäkra ord och med tung bitterhet. Eftersom den är extremt självkritisk, så verkar det inte som att jag försöker bevisa min manlighet eller libido. Snarare det motsatta.

Tillbaka

Har precis avslutat en löprunda på ca 30 min. Det är som att jag har varit besatt av demoner. Demoner som lämnar mig i form av svett. Det är verkligen en ansenlig mängd demoner ska jag tillägga. Måste förmodligen återställa vätskebalansen fram till första advent. Till och med Enrique Iglesias hade sagt att det där var en svettig kille.

Som ni förstår så försöker jag få bukt med resultatet av semesterns utsvävade alkoholkonsumtion. Uppskattad viktuppgång är upp emot tre kilo. Inte så mycket kanske. Fast det är besvärande att se sin kropp ändra form, från fab to flab, skulle man kunna utrycka det. Även om flab to flab är nog mer passande i detta fall.

Hur som, jag har haft en alldeles strålande semester. Allt från de djupaste minnesluckor till långsamma promenader finns att berätta om. Nåja, promenaderna är inte så roliga att berätta om, och minnesluckorna, hur mycket jag än vill, så kan jag av uppenbara anledningar inte berätta.

I Kroatien drack jag för andra året i rad en Slivovica nere på det fullständigt fantastiska utestället Varadero. En halv kopp av detta medel sätter dig på plats. Slivovica menar allvar. Its vicious.
Det är som att inta ett bakvänt lavemang. Det fina med Slivovica är att man inte minns särskilt mycket av sina tafatta försök att para sig.

Kort och gott, det vankas nya tider. Hösten kommer snart i antågande, och jag tänker inte låta den deprimerande årstiden att besegra mig. Jag ska få bukt på mitt liv. Jag vet inte hur många gånger jag har sagt så. Sist var det att jag skulle inreda min lägenhet (februari 2008), och det blev inte mycket av den saken. Men nu jävlar! På sensommaren och höstens schema står; Körkort, komvux, inreda lägenheten (optimistiskt såklart), överdriven träning och själslig rening. Den sista där vet jag inte riktigt hur jag ska angripa, men det löser sig förmodligen på vägen.

Jag har även en liten uppmaning till en av de absolut finaste personer jag har träffat. Jag vill att han ska skildra sitt liv från andra sidan jorden, på blogg under det kommande (brutna) året. Deal?