Igår var jag på en födelsedagsgrej. Mycket folk som inte känner varann resulterar lätt i stela och platta konversationer. Själv är jag inte bättre, å nej, jag pratar om vart man bor och hur man jobbar precis som alla andra. Men för att öppna upp dialog, kasta sig in i mer spännande ämnen och prata om mer köttsliga ting, krävs en icebreaker. Så långt är alla med hoppas jag.
En gammal favorit är använda icebreakern - Icebreakers. Vad är en bra? Vilken funkade inte alls? Den kan lämpa sig när sällskapet kräver hövlighet.
En som inte går så bra, men som det blir ett jävla liv av:
-Vilken är din favoritbarnporrskådis?
Jag har till och med fått ett burop, alltså ett riktigt burop, när jag drog den en gång.
Sen har jag den med blodtrycksmätaren på min äldsta kollega. Men den är på tok för lång för att återges. Den funkar i tre fall av fyra.
Men min absoluta trumficebreaker är, föga oväntat, historien om kvällen med världens åttonde snyggaste tjej. När jag väl har nått slutet av historien haglar frågorna.
Alla tjejer undarar hur det är fastställt att just hon är världens åttonde snyggaste tjej, "det är ju helt sjukt subjektivt". Jag svarar oftast att hon inte är så snygg nu, och har lagt sig till med ett par videokilon, och tjejerna blir nöjda igen. Killar frågar mer om hur jag inte lyckades "ta det hela vägen", det var ju "öppet mål".
Åsikterna haglar från höger och vänster, alla har något att säga om världens åttonde snyggaste tjej. Jag menar, vem har inte det?
Själv försöker jag återge historien med flackande blick, osäkra ord och med tung bitterhet. Eftersom den är extremt självkritisk, så verkar det inte som att jag försöker bevisa min manlighet eller libido. Snarare det motsatta.
lördag 16 augusti 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
vafan är det bara jag som kommenterar för?
Skicka en kommentar