Ingen vill vara här, men vi är här tillsammans

Sverige är väl bra kasst just nu. Eller åtminstone Stockholm. Fem plus och regn. "Skandal!", gormar alla 40-talister, "Det var bättre förr; vargavintrar och ordning på årstiderna. Så det så!".

Vi 80-talister, den curlade generationen, förstår att det bara handlar om att de gamla bakåtsträvande stofilerna har tappat sin mojo. Stödstrumpor och gördel istället för pennkjol och volymiöst hår. Det är bara bitterheten som talar.
När den fete tanten mittemot på tunnelbanan fnyser och grymtar under sin fula regnponcho, är det bara för att hon inte längre räknas i samtiden, på det sätt som hon brukade göra.
Med sitt förtvivlade "det var bättre förr" menar tant att "det vore kul att bli uppraggad, som förrut", typ.

Pratade alltså nyss med en arg tant. Ville bara ventilera. Hon ville inte vara i det här landet längre. Det har tydligen blivit avsevärt mycket sämre sen Sherlock Holmes uppfann medeltida vapen. Jag vill inte vara kvar här heller, angry lady. Men vi är här tillsammans. Give life some lemons back.



Ska försöka göra klart julklapparna (ritar fortfarande teckningar) i helgen. Annars är det inte mycket som finns i helgens kalender.