Sen börjar mitt pubertala jag ta över. Man funderar på om någon kollega har haft sex i helgen, vem av kollegorna som har störst bröst respektive penis. Och sen när jag är mittemellan 17 centimeter penis och en D-kupa, kommer en blixt från klar himmel: ”-Skulle du kunna titta närmare på det Robster?”. ”Absolut” hör jag mig själv svara, medan jag nickar jakande.
Jag antecknar något för att tydliggöra för mina kollegor att jag tar mitt arbete seriöst. Det brukar bli en halv mening som jag kanske stryker under. Jag svär lite tyst för mig själv och bannar min sinnesnärvaros franska nonchalans som sätter i vid dessa möten.
Måndag igen, och jag har ingen aning om vad min chef vill att jag ska ha levererat till på fredag.
4 kommentarer:
Som student ser alla mina dagar ut sådär. Största frågan i mitt liv är varför jag ens bemöder mig gå på föreläsningarna.
det känns inte helt ok att innehållslöst och depressionsframkallande ligger i samma kategori som personlig utveckling.. personlig inveckling kanske?
det är lätt att vara kaxig på andra sidan jorden..
Nu är Robster tillbaka! -då blir bloggen min startsida igen
Skicka en kommentar