Påminnelse

Det är lätt att glömma bort att man är ett däggdjur när man sitter framför en dator 24/7 och betalar för sin mat med rikskuponger.Born to breed, anyone?

"Ja, absolut, det ordnar jag"

Just snyggt. Min koncentration har återigen grävt mig en grav. Det har hänt förr och kommer förmodligen hända igen. Ni vet, man sitter i möte, och är jävligt vass första kvarten. Hugger på allt. Har tillägg hela tiden. Ifrågasätter, berömmer och förklarar.

Sen börjar mitt pubertala jag ta över. Man funderar på om någon kollega har haft sex i helgen, vem av kollegorna som har störst bröst respektive penis. Och sen när jag är mittemellan 17 centimeter penis och en D-kupa, kommer en blixt från klar himmel: ”-Skulle du kunna titta närmare på det Robster?”. ”Absolut” hör jag mig själv svara, medan jag nickar jakande.
Jag antecknar något för att tydliggöra för mina kollegor att jag tar mitt arbete seriöst. Det brukar bli en halv mening som jag kanske stryker under. Jag svär lite tyst för mig själv och bannar min sinnesnärvaros franska nonchalans som sätter i vid dessa möten.

Måndag igen, och jag har ingen aning om vad min chef vill att jag ska ha levererat till på fredag.

the Money Train is evacuating its' passengers

Handelshögskolan sörjer. Svarta armbindlar. Gecko-miniatyrernas skjortkragar är fuktiga av gråt. Söndertrasade drömmar. Kondoleansbok är upprättad vid entrén.

"Vad är det som har hänt?", kanske ni undrar, jo detta.

I en (roligare och) perfekt värld, skulle ett par tre västasiatiska investmentbanker upprätta något i samma stil - i Teheran.

Njutbar läsning

Fick tips om det här. Tack Chripp.

Tiden det tog mig skriva det här inlägget har den amerikanska statsskulden vuxit med cirka $4.500.000.

Adjö för nu.