Ein kranke Junge

Jesus, jag känner mig sjuk. Men inte tillräckligt för att ligga hemma i sängen med datorn på magen. Min hosta hänger sig kvar. Den vill inte lämna mig. Symbios är nog ordet jag söker. Som om det vore min superkraft, ni vet, Spiderman och Venom.

Men alla vet att en hosta inte är en fördelaktig kraft. Jag kan inte se genom väggar medan jag hostar upp mitt slem. Inte heller blir jag extra snabb eller extra stark. Nej, jag står mest framåtlutad, hukande och försöker hålla hjärtat igång samtidigt som mina lungor kämpar för att tömma sig gång på gång.

Kronan på verket var att jag hjälpte min äldre bror att flytta igår. Nu värker hela kroppen. Jag känner mig nedgrävd. Påpucklad. Förkylningen är ett faktum. Jag nyser och snorar. Anyways, jag är på kontoret. Inte alls pigg och glad, men min trötta och bleka lekamen är på plats. Gnetande och knappande.

Jag ska få i mig en ordentlig vitamincocktail under lunchen, kasta i mig lite aspirin och ta en kaffe utan mjölk. Sen kanske jag känner mig bra. Kaffet är endast påtänkt som placebo. Power of suggestion med andra ord.