När jag var kåtast på dansgolvet

Det var för drygt tre år sedan. Jag hade verkligen en sjuhelvetes utekväll tillsammans med en kompis. Vi började lite trevande med ett förkrök hemma hos mig. Jag gissar Kir eller fyra 50 cl öl var. Det var vad jag drack på den tiden. Finsmakeri hade inget med fylla att göra back then (i och för sig inte nu heller).

Hög på livet och rusdrycker tog vi tunnelbanan in till Stureplan, där jag antar att vi köade en snabb kvart och svischade ner till baren och varsin stor stark. Vi är ingen annanstans än på ett 18-årsställe. Medan min partner in crime flerdubblade sina medhavda kontanter på blackjack-bordet, kryssade jag mig fram mellan tjejer med dåligt självförtroende på det dåligt upplysta dansgolvet. Än så länge var jag inte kåtast på stället. Nej, det var säkert dem där trettiplus-killarna i kostym och med jobbets Eurocard i högsta hugg.

Men där stod hon, ensam, och spanade in sina kompisar som med skräckblandad förtjusning dansade med tre chilenare som tillsammans mätte 3.76 meter. Jag frågade om hon ville dansa, hon svarade: "Jag har pojkvän". Nog för att jag förstod hur hon menade, men jag replikerade med: "Jag vill dansa, inte knulla".
Och tro fan att det fungerade. Jag kunde knappt tro det själv.
Dansgolvet pulserade i takt med musiken, bortsett från ett par bortkomna skönybananer som dansade i passgång. Vi dansade närmre varann för varje låt, hon var precis lika svettig som jag. Peter Forsberg-svettiga helt enkelt. Efter ett tag gnydde hon i mitt öra. Jag visste inte vad jag skulle göra. Jag kände mig som Rocco Siffredi eller Muhammad Ali. Att gå hem med henne den här kvällen var helt kört, men jag visste att jag ägde henne här på dansgolvet.

Efter sisådär en timmas konstant dansade, så var jag verkligen good to go med den här tjejen. Jag tror hon hette Natalie och bodde i Nynäshamn. Googla på nu. Hon jobbade verkligen på bästa hiphopvideo-manér. Jag trodde jag var Usher. Jag minns att hon bet mig i läppen när vi kom rätt så mycket för nära varann, i alla fall om ni frågar hennes pojkvän.

Nästa sak som sker är att hennes kompis kräks på dansgolvet, hon tar mitt nummer "för man vet ju aldrig vad som händer", jag står där med ena handen i fickan och gör mitt bästa för att inte se ut som en tonåring som blev påkommen mitt uppe i porr av sina föräldrar.
Jag letar upp min kompis, som är fem gånger rikare. Vi äter hamburgare och åker hem var för sig.

Hon ringde aldrig by the way. Men jag glömmer aldrig hennes spoiler till kompis. Fifan, som Sean Banan hade sagt.