Tanken slog mig när jag ögnade mig igenom mina MSN-kontakter. De flesta har helt underbara e-postadresser. En del är riktigt mellanstadiefyndiga, andra mer aggresiva och signalerar alfahane, precis som man var tvungen att göra back then. Ni vet, Russel Athletic-tröja, Levi's-jeans och skor med en stor swoosh eller från Fila. Min dåvarande förorts absoluta "it"-stass.
Jag har inga planer på att byta ut min e-postadress. Och jag inser att jag kommer att behålla den livet ut. Vårda den precis som jag vårdar mitt skägg. Så, väl på ålderns höst, sittandes på vårdhemmet där man knyter kontakter och byter mailadresser, så kommer man diskutera uppkomsten av dessa.
Min alldeles eminenta adress uppstod under en så kallad håltimme i klass fem. Vi var tre killar i klassen som begav oss till datasalen för att spela Doom. Just den här gången hade vår datalärare Pär fått tag i .exe-filen som vi använde oss av. Molokna och missnöjda gav vi oss istället på programmet Winup, som man skickade kortmeddelanden till varann med.
Hur som helst hamnade vi tillslut på hotmail.com, efter att tidigare nämnd Pär gjort livet surt för oss än en gång.
Jag försökte säkert med alla tänkbara alfahane-kombinationer innan jag hittade en tillgänglig. Min adress har hämtat inspiration från Mitch Buchannon sons smeknamn. Inte så jävla alfahane. Men det är en riktigt bra historia på ålderdomshemmet.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Jag tror att jag har snott mig email från dig någon gång i 9an
Det var svårt att få dig att glömma lösenordet, för det är fortfarande inte ändrat
du menar att jag fortfarande kan lösenordet? skulle du säga att det är ett bok- och snopprelaterat ord?
just den kombinationen, ja.
Skicka en kommentar