robsterage

Egentligen är jag riktigt grinig och vresig idag. Jag får det inte ur mig på något bra sätt. Hade tänkt att ta en löprunda i förorten, men den idén grusades av tillfällig brist på rena träningsstrumpor. Det är under min värdighet att jogga längs Hägerstensvägen i Argyle-mönstrade knästrumpor.

Nähepp. Så idag är jag sur. På det mesta om jag ska vara ärlig. Finland som nation har stört mig lite idag. Att dem kallar Sverige för Routsi är jobbigt. Ingen vet varför. Finnarna vill ha ett helt eget obregripligt språk, som bara dem och deras ugriska gemener vill veta av. Dem döper om städer lite hej och hå. Åbo kallas till exempel för Tuurku. Eller Turkku. Kanske Turkuu. Ingen logik alls. Men å andra sidan är jag heller inte finne. Jag döper inte mitt barn till Janne.

Sen har jag en liten beef med Tyskland. Även om dem inte har en aning om det, tyskarna alltså. Men jag känner att jag inte riktigt haft chansen att hata dem för andra världskriget. Jag menar, hur kortsint är européen? Kan jag vara arg på tysken? Får jag vara arg på tysken?

Men Tyskland har fler pro's än con's. Jag gillar grammatik, det gör tysken också. Dem gillar korv. Autobahn. Reeperbahn. Daft Punk. Scorpions (inte Wind of Change, men resten schmeckt sehr gut).

Allt görs preussiskt och ordentligt i Tyskland.

Synd bara att några världskrig ska svärta ner ett så pass trevligt folks rykte.