vamos a la höst

Dåså, hösten har väl infunnit sig i ett grått och sömnigt Stockholm. Folk har kommit tillbaka från sina sommarstugor utanför Norrtälje och husvagnen har återvänt från Flen till garaget. Björkarnas trädkronor flaggar med gula blad, gatorna är ständigt fuktiga, tv-serierna står och stampar med nya säsonger i antåg. Apoteket säljer i denna stund slut på sina antidepressiva tabletter. Kent säljer som förmodligen bäst i oktober. Ångestens klockor klämtar. Hösten ringer in för tårar, the Cure och skenande självmordsstatistik.

Men tro inte att Robsterage kommer falla offer för deppen. Å nej. Som ni minns så har jag gott om saker att sysselsätta mig med. Förutom onani och meningslös kartläggning av svenska fotbollstalanger, så ska jag inreda lägenheten, ta körkort (eller tschorkårt som perser säger) och plugga upp mina fruktansvärt dåliga betyg. Jag vet att jag har tagit upp det tidigare, men jag vill verkligen sätta press på mig själv. Jag kommer aldrig få något av det gjort annars.

Even though, det har börjat bra. Jag svor dyrt och heligt att jag skulle komma i form till månadsskiftet aug-sep. Och fan, det har jag gjort. Jag har åtminstone omfördelat en del av kroppsmassan. Utan att vara på gymmet. En enda gång. I know, jag är fucking amazing. Å andra sidan har ni ingen aning om hur jag såg ut innan, och förmodligen vet ni inte ens hur jag ser ut nu. Jag är ungefär som Michael Jackson. Fast jag har varken apa eller ansiktsmask.

Veckans schema ser riktigt skönt ut. Ska ut med en gymnasiekompis på någon obskyr krog placerad på Folkungagatan. Enligt hans SMS: Rockställe, 19 spänn biran.
Han är hammarbyare, om ni nu inte kunde läsa ut det själva.
Minns inte om det var tisdag eller torsdag, men jag ska i alla fall äta tillsammans med vår (min?) gode vän Carlan S. Texas står för maten just den här gången. Inte särskilt miljövänligt att välja en ordentlig köttbit kanske, men vi får väl klimatkompensera genom att låta grönsakerna vara.

Var på mitt landställe i helgen. Totalt 70 mil i baksätet denna helg alltså. Men icke förty, det är alltid skönt på landet. Ni vet, föräldrarna vaggar en som om man vore 13 igen. Vill du ha något att dricka?, Du behöver verkligen inte ta undan efter dig, Ta det som är kvar - vi ska ändå dra ner på maten eller varför inte det är så kul när någon av sönerna är med här uppe!
Man känner sig älskad och behövd. En bristvara i 2000-talets Stockholm. Jag spinner som en katt när jag är på landet.

Jag ligger inte i en riskzon för att trilla dit. Jag kommer inte vara deprimerad i höst. Jag blir aldrig deprimerad av årstider. Yttre omständigheter som väder och vind får man absolut inte låta sig påverkas av. Yttre omständigheter som könssjukdomar i samband med ny flickvän, en omedveten förskingring på jobbet och att ertappa sina föräldrar mitt uppe i en swingingsession, det är depressionsgrundande på riktigt.

Helgens SMS stod Chrisius för: Inte utslängd på hela helgen. Come on!