I mitt töntiga, tysta hus

Det är som om jag vore i Sahara. Det är torka hos mig. Det händer inget kul på veckorna. Kollar facebook, lyssnar på musik, onanerar, läser bok och somnar. Inget utöver det vanliga. Inget nytt, inget knäppt. Jag lyssnar numera till mina grannars oväsen. Jag trodde aldrig att jag skulle bli en sån. Som lever mitt liv genom andras handlingar. En skvallertant som har stenkoll på sin egen socken.

Träffat min granne (inte en av dem som knullar ljudligt) ett par gånger på senaste. Alltså, i trappen eller utanför porten - inte i hennes soffa, som det en gång var. Första gången jag var hos henne hade hon preussisk ordning på sitt tingeltangel. Varenda lampa var inrättad i linje med krukorna, kuddarna välpuffade och det luktade nydammsuget. Vi gick inte längre än att prata om tecknat - Simpson versus Family Guy. Vi kollade klart på den dåliga dramafilmen och jag gick hem.

Nu tror jag att hon har fått upp ögonen för mig igen. Är väl inte så värst intresserad egentligen. Men jag kan inte få fantasin om en rendevouz i tvättstugan ut ur mitt huvud. Men jag tror det är bäst att låta bli. Eller?