
Jag har slutat oroa mig för min egna fysiska status nu. Jag kommer inte hinna bli jättetjock och avstötande (fysically, duuh) på en och en halv månad, hur mycket jag än försöker. Har nästan börjat avundas dem med chipstuttar och videomage.
Inte för att dem är lite äckliga, utan för att dem någonstans har förlikat sig med sina otränade och ostiga kroppar. Lite "Jag blir inte Brad Pitt hur mycket jag än försöker". Dem skrattar lite i mungipan åt oss som sliter själen i stycken nere på dåliga förortsgym. You got to know when enough is enough, och nu ska jag bannemig försöka att förlikas med min dunkformade torso.
Nu ser verkligen fram emot ett knökfullt Tofta. Tjejerna svassar runt med navelbling och svanktatueringar, som förövrigt heter arschgeweih på tyska. Geweih betyder horn, fyi. High class white trash ponani.
Men det riktiga skådespelet på Tofta är när hormonstinna 85-kilos klossar ska samsas med varann på 5kvm. Killar vars biceps så pass stora att dem inte kan klia sig ordentligt på ryggen. Dem tuppar omkring i Rip Curl-shorts och havaianas, letar efter en perfekt badlakansspot.
Det finns plattfisk på gotland som har det lättare på högskoleprovet. Oj, jag har verkligen jobbat upp en aptit för Visby nu. Avresa vecka 29!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar