robsterage

Igår: Hos Calle Skurk, på grill/fotboll/friidrottskväll.
Riktigt trevligt var det. Riktigt. Vi är så himla sköna allihop.

Så, på vägen hem så stötte vi ihop med en ordentligt svettig liten man. Han stod och skrek på tunnelbaneperrongen. Nånting om "war" och "children" lyckades jag vaska fram ut ur sluddret från slöddrets mun. Såklart ska han prata med oss. Han malde sönder oss i tio minuter. Allt han sade handlade om Rolling Stones, som tydligen utgjorde större delen av dennes liv.

Ajuste. Han hade ju en 25 centimeter lång kökskniv i handen. Det var därför vi lyssnade hyfsat uppmärksamt på hans joller.

Idag: Vaknar. Äter. Klär på mig. Rakar mig. Borstar tänderna. Morgonsnus. Går hemmifrån.
Någon har kissat i min trapp. Det känns. Jag kan verkligen känna doften av urin i mitt trapphus. I mitt trapphus. Ett förbannat jävla sätt helt enkelt.
Hortanten på nedre botten känner förmodligen kissaren. Hon ser ut att hänga med sådana människor. Hon ser ut att ligga med sådana människor.

Eller så kanske det är den lilla, skrala, späda gubben som bor under mig, som har kissat ner trappen. Han ser ut som att han skulle kunna ha "Inkontinens" ikryssad som en dålig egenskap hos sin psykolog. Då ber jag om ursäkt. Sorry.

Men om det inte är en skral liten farbror, eller tant (lika bra att vara jämnställd), som har pinkat... Död åt dig.