På tisdagen förra veckan var jag inne på Miss Li's MySpace-sida, för att se när hon hade sin nästa spelning, i stockholms-området förstås. Väl på MySpace hittade jag att en konsertsamling med en del sköna band skulle spela på något som kallades för Re:Publik (jag vet att det låter som en kommunist-konvent).
Direkt efter jobbet for jag och min chef Andreas, ut till Stockholms Universitet. Där mötte vi upp med Pärlan och Andreas bandkompis Matte.
Först på vår spellista, stod Vincent. Han lär inte vara helt obekant för massorna, då hans singel Don't hate on me spelats både flitigt på radio, och i mobiloperatörsföretaget 3's reklam.
Vincent blev även utsedd till dagens bästa akt av oss fyra närvarande.
En artist vid namn Lord Frisky förstörde dock vår festivalstämning, genom en kaxig framtoning och genom att prata engelska i mellansnacket. Usch. Death to Lord Frisky, I fuckin' hate him, I'mo beat his ass.
21.00 gick Hoffmaestro upp på scenen i Allhuset, tillsammans med soulsångaren Melo. Dem fyra låtar: My Shoes, Desperado, nånting-bla-bla, nånting-bla-bla-love-bla-bla. Taket lyfte, och Jimmy Hoffa är för alltid inprentad i min skalle. Iförd Indianskrud och whifebeater-linne intar han scenen och möts av publikens jubel. Riktigt bra stämning.
Pierre och Robin bestämde sig efter den ovan nämnda spelningen, för att åka till kungsträdgården, där det denna helg och en bit in på nästa vecka, serveras mat från hela världen. Jag tog en jambalaya med aioli, Pierre tog typ BabyBackRibsSuperHotNiceStuff. Min var godare. Pierre slängde sin och åt av min. Alla mätta, alla glada.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar