Katrineholm Anno 2028

En rask promenad i ett soligt Katrineholm, den 12 juli 2028. Semestern har just börjat för mig:

"-Hej Fittan! Varför ligger du här och tar det lungt?

-Naa, jag ligger bara och chillar, pustar han, hade tänkt att ta en sväng förbi posten och fixa lite saker, säger han och låter sin hand blotta en pistol i byxlinningen under den noppiga gröna tröjan.

-Du vet, efter min satsning på aktiemarknaden så gick det lite snett. Han låter sin hand med ingrodd smuts torka bort svettpärlorna från hans panna. Det som slår mig är den tomhet finns i hans matta och rödsprängda ögon, de ögon som tidigare haft en glöd av hunger och ambition.

-Kul att se dig igen, hör jag mig själv säga, du får ha det så bra och ta nu hand om dig!

Jag vandrar iväg, tar en klunk av min väl kylda Ramlösa, känslan av hans blick i min ryggtavla består tills jag korsar vägen och försvinner in i en lummig park.

Två dova smällar, följt av polissirener ljuder. Jag ler snett och ringer Calle Skärvall och berättar vad som har hänt. Halvvägs in i historien så kippar Calle hysteriskt efter luften, medan han kvider fram: "-Han är fet igen! Ha ha ha FET!"

Slår på min Ipod, och låter Roy Orbisons sammetslena stämma spela för mig. Låten Only the lonely känns på något sätt passande denna soliga sommardag.