Fortfarande snuvig/Jag hatar mitt liv

Min sjukdom vägrar gå över, det är som om den gett sig fan på att sitta kvar över hela året. Lite som han, Ola Skinnarmo, "the ultimate survivor". Det blir mer och mer frustrerande att andas genom näsan, snart har jag skavsår i luftvägarna (det är för lite plats åt luft, snoret tar upp stor del, vilket leder till en koncentrerad passage av luft).

Annars är det bra, jorå satt.

Var ute och drällde på stan igår, och som vanligt vill inte korttidsminnet leverera som det skall, dagen efter. Tokfina förutsättningar by the way, löningshelg helt enkelt. Tycker det sammanfattar gården. Som sagt, har rätt så svårt att gå in på detaljer, så här i efterhand.

Däremot börjar jag känna av, att jag saknar en tjej. Spelar ingen roll vilket status hon skall ha; flickvän, sovkompis, kramare, kåkå, videoklubbsmedlem eller städerska. Har inte direkt råd att vara kräsen längre. Känns nästan som att vara oskuld på nytt. Jag har glömt hur man för sig med tjejer! Okej, det var en överdrift. Men jag vill hångla, iallafall nästa helg.

Och tills dess, Hej då Christian! Det är bara du som läser.